Hej Älsklingsvovven. Hoppas att du mår bra. Eller ja. Du mår ju inte så mycket längre.
Nu är det snart två veckor sedan du försvann. Jag grät som ett barn i flera dagar och var helt förstörd. Det var längesedan jag grät så mycket. Typ när morfar dog. Så trodde jag att det var färdigt, innan det dök upp idag igen. Helvete vad jag saknar dig.
Både Kalle och Greta gör det också. Kalle gick och gnydde i över en vecka. Greta gick och letade efter dig när vi kom hem efter skogen. Kalle gick och la sig i din säng, där de stora killarna sover tyckte han.
Att säga hejdå till dig var en av de svåraste sakerna jag gjort. Det känns helt galet att säga, men så är det. Kanske var det för att du inte alls förstod att det var vad vi gjorde. Eller så var det för att det faktiskt var jobbigt.
Caspar, jag är så jävla glad att du valde mig. Tack för att du fanns.
Din människa,
Caspian.