Har du funderat på formen av tid? Hur tiden faktiskt ser ut, annat än den där klockan du har på armen?
Du tänker kanske att tid rör sig linjärt. Det är det allra vanligaste på jorden. Att tiden är som ett sträck som aldrig tar slut. Som ett snöre.
Det finns de som tror att tiden är en person. En väktare som tar tillvara på allas tid genom klockor i ett rum. Herr Tid.
Det finns de som tror att tiden rör sig i cirklar, och att allt kommer tillbaka. Att världen på något sätt går under (under vad egentligen…?) och sedan återuppstår.
Mig veterligen är det väldigt sällan världen står. Tiden brukar inte heller stå. Och snören finns det jättemånga av i världen, men tiden är inte ett av dem. Här. Tiden ser nämligen olika ut på olika ställen. Olika från olika vinklar. Aldrig bra under lysrör, det blir som en osminkad Russel Crowe.
Tiden bestämde sig en gång för att skapa allt. Tror jag. Det är min teori hittills, ingen har inte berättat för mig än, som sagt. Men jag tror att tiden skapade allt. Hur? Vi kommer till det, och jag lovar att berätta mer så fort ingen berättar. Vad jag däremot vet är att tiden fungerar olika, och ser olika ut, i olika världar. Lite som att din matsmältning funkar annorlunda från alla andras så är händandet lite olika i varje skal. För att göra det ännu lite svårare så finns det en version av varje värld i varje typ av tid. Vi har inte gått igenom det mycket mer än så i söndagsskolan, men så är det.
I mitt skal så är tiden triangulär med en utgång i mitten på den nedersta katetern. Det betyder att när tiden startar i mitt skal, den har inte gjort det än eftersom att jag fortfarande går i skolan. Någonting om att vi inte får köra utan handledare. När tiden startar i mitt skal så kommer den starta åt två håll samtidigt. Rymden finns där redan, skalen har en inbyggd mekanism som gör att de är så stora som de behöver vara på insidan. Nej, inte som Hermiones väska. Mycket mer avancerat. När tiden startar så startar också ökandet av rummet och rumstiden skapas. I mitt fall så kommer det att bli en värld där allt som händer kommer att hända åt två håll i tiden. Vissa kommer alltså att röra sig ”baklänges” och andra ”framlänges”. Till slut kommer de båda att ”byta håll” och röra sig uppåt samtidigt. Det kommer skapa en triangel.
På varje sköldpaddas skal så finns det en liten symbol som visar på vilken typ av tid som finns i det. Det är oerhört intressant att se alla skal när vi rör oss igenom strömmarna, det är som en samling hieroglyfer, fast fint. Det är vad de har berättat för mig. De jag träffat här har också triangulära, pyramidära, fyrdimensionellt pyramidära, eller femdimensionellt pyramidära tider. Fjärdedimensionarna är det ingen som förstår, men de har finast symboler och är kaxigast. Femtedimensionarna pratar inte med någon. Det sägs att tiden gjorde deras språk för komplext, så ingen kommer ihåg det längre. Och babelfiskarna tog slut för ett tag sedan. Så de slutade.
Tiden är viktig för dig att förstå framförallt i slutet av berättelsen, men det kan vara bra för dig att ha med dig redan från början. De som lever i de olika universumen har sällan koll på att tiden kan funka annorlunda. Du har som sagt förmodligen tagit hur tiden funkar ganska lätt, och inte tänkt på att du har satt en form på den. Så är det i allas skal. Nästan ingen (inte sköldpaddan) tänker på den typen av saker. Det finns ingen (inte heller personen) poäng med det. Tiden påverkar inte heller oss sköldpaddor över huvud taget. Där vi finns ingen tid. För dig är det ungefär som att föreställa dig ingenting. Antingen tänker du på någonting, eller så tänker du mörker. Hos oss står saker inte still, men det rör sig inte heller i någon riktning.
Det är synd att inte kunna visa dig hur det är hos oss. Vår Rafiki kommer få se det, men det går liksom inte att beskriva med ord hur det är. Fantasiskt är en bra början. Tiden rör sig alltså inte här, men inne i varje skal så finns det en tidsrörelse. Den rörelsen skapar den uppfattning utav tid som alla de i skalet känner. Rafikis kan i vissa fall forma tiden på ett sätt som är fördelaktigt för dem, vilket har gjort att Rafikis är vanligare i dödskalleskal.
Eftersom att tiden inte rör sig hos oss sköldpaddor så åldras vi inte. Vi dör inte, utan våra skal rymmer hela världen som uppfattas, och den uppfattningen tar aldrig slut. ”Men hur kan den då ha en form?” tänker du kanske. Symboler är inte eviga, och all tid är evig. Det handlar om uppfattning. Tiden i skalen måste uppfattas för att den ska gillas. Alltså måste någonting finnas för att uppfatta tiden. Då och då så löser skalen det genom att nollställa sig från saker som kan uppfatta. Allt som är medvetet tas bort på något naturligt sätt, och så startar nya händanden.