Tänk inte på att det är jobbigt.
Varje morgon så avslutar jag mina duschar kallt. Alltså, det kallaste. Så länge jag orkar. Det är jättejobbigt. Varje morgon är det jättejobbigt. Men det är långt ifrån det jobbigaste under duschen. Det jobbigaste är stunden som jag i efterhand inser att jag förlorat, den stunden jag stod och väntade på “rätt tillfälle” att vrida om till kallt. Det är en av de jobbigaste känslorna jag vet.
Vet du att du ska göra någonting, har du bestämt dig för att göra någonting, gör det.
Det finns en miljon liknande situationer. Dra av plåster snabbt. Hoppa i vattnet direkt istället för att stå på kanten och vela. Sätt igång med uppsatsskrivandet istället för att skjuta upp det till sista minuten.
I många fall uppfattar jag att människor i min närhet lider av att de inte gör precis det: sätter igång direkt. Att de lider av att de prokrastinerar. Samtidigt som många finner stolthet i att vara bäst på det. En ekvation som sällan går ihop utan någon form av negativ konsekvens.
Ta inte stolthet i att stå och vänta på rätt tillfälle. Hitta känslan som är så go’, den du fick när du var klar i god tid. Stå inte på kanten och vänta, hoppa i badet och njut av hur kallt det är.