Om den där kramen.
Hej Bob.
Jag vet inte om du kommer ihåg mig. Tänker mig att du träffar en hel del människor nästan varje dag, och har gjort det sedan vi sågs.
Vi kramades i 21 minuter hemma hos dig i April i år. Det var, som du säkert minns, på ditt initiativ som tre snubbar kom hem till dig för att först dela med oss av vad som händer i oss, kramas i femton minuter, och sedan dela med oss en gång till.
Ditt ansikte dök upp i mitt instagramflöde igår, och som på beställning dök den där kramen upp i huvudet på mig idag. Eller ja, i huvudet är fel uttryck. Jag kände den där kramen i hela mig precis.
Jag vill tacka för den igen. För att du höll om mig och jag fick hålla om dig. För en kram som räckt i över ett halvår. Och för en upplevelse jag kommer bära med mig långt längre än så.
Kram.