Om att spy av sig.
I det senaste har jag observerat ett visst beteende i en gruppchatt. Vi är tre personer i gruppen, jag och två av mina närmsta vänner. Vi kommunicerar dagligen i chatten, och väldigt ofta utanför den också. I chatten är det högt och lågt, viktigt och skoj. Ibland är det bara två av oss som kommunicerar, ibland är alla tre involverade.
Beteendet som jag vill ta upp är när vi “spyr av oss”, det vill säga sprider negativitet och skit i chatten för att lätta på bröstet. Det händer lite då och då. Det verkar gå i perioder för oss alla tre, där vi tillsammans har perioder av väldigt mycket kräks som behöver komma ut, och i perioder väldigt lite. Det finns säkert en del förklaringsmodeller till varför det är så — vi kommer tillbaka till minst en sådan.
Varför beteendet finns.
Beteendet i sig — att spy av sig — är ganska vanligt. Min mamma har kommit hem och gjort det så länge jag kan komma ihåg det. Det verkar ha varit en grej på arbetsplatser så länge vi kan minnas om jag ska tro min kurslitteratur. Det finns såklart fler anledningar till varför beteendet uppstått, varav jag kommer att presentera ett.
Ganska enkelt så känner vi oss som en tydligare del av en grupp när vi kan spy av oss. Dels så skapas det ett dom (de som vi spyr av oss om) som är lätt att opponera sig mot som grupp. Dels så finns det en trygghet i att det som sägs i gruppen stannar i gruppen, vilket också drar gruppen samman. Oavsett vad anledningen är så blir resultatet ofta att man känner sig mer sammansvetsade i gruppen.
Ett exempel från vår gruppchatt är när jag spytt av mig om människorna i ett grupparbete. I grupparbetet så är en av vännerna från chatten med också, vilket gör att jag tror att vi kan svetsa oss samman mot de andra i gruppen. Det blir dessutom en kul grej för den tredje personen eftersom att han då känner att han får ta del utav vad vi andra gör i grupparbetet.
Varför det är skadligt.
Den största anledningen till att den här typen av beteenden är skadligt ligger effekten det har på människorna som tar emot spyan. Negativitet som sprids kommer onekligen att färga människor i negativitet. Vi är programmerade att se mörker bättre än det som är bra*, vilket gör att när vi spyr av oss så skapar vi större utrymme för de nedsydda att själva se mörker. Vi grundar för negativitet i de människor som annars är det som lyser upp vår tillvaro.
Den spiralen som startas är sedan svår att stoppa. Det blir genast ringar på ytan, dels i vår gruppchatt, men också utanför. Vi interagerar med andra människor, dels negativt grundade, men också grundade för att sprida negativitet mot de vi interagerar med.
Hur en motreaktion kan se ut.
Lite då och då så uppmärksammar framförallt en av mina vänner i gruppchatten att vi spyr av oss, och försöker motverka det. Sättet som det görs på är oftast att belysa det som är bra i situationer som vi andra spyr ur oss om.
Det hände när jag spydde av mig om grupparbetet. Personen som var med i grupparbetet är samma person som ibland skapar motreaktionen, och så den här gången. När jag tog upp hur otroligt dumma de andra människorna var så tryckte personen på hur de förmodligen gör sitt bästa, hur de kanske hade gjort saker som jag inte sett eller att jag inte har hela bilden och att något kan ha hänt dem.
Hur en motreaktion kan vara skadlig.
Det som hände i den situationen var att jag blev ännu argare, och stängde ned gruppchatten helt för en stund. Funktionen av att spy av sig är ganska sällan att formulera ett problem som behöver lösas, utan snarare uttrycka en känsla för situationen som man ser den precis då. Därav kommer också negativiteten, eftersom att det sällan är en positiv känsla som spys upp.
Motreaktionen i det här fallet har alltså motsatt effekt av vad intentionen är — att lösa situationen och därmed lugna känslan.
Hur vi kan förändra beteendet.
För att inte bara skapa en problemformulering vill jag här uttrycka ett par saker jag tror går att göra för att bli kvitt beteendet av att spy av sig. Till en början så behöver beteendet belysas, oavsett om det är i ett arbetslag eller i en gruppchatt med vänner. Det behöver tas upp som en upplevelse snarare än ett faktum. Därefter så behöver gruppen komma överens om hur de vill förhålla sig till beteendet. I 99 fall av 100 så skulle jag säga att det mest hälsosamma är att låta bli uttrycken helt, alltså att sluta spy av sig. Med det sagt så behöver det dels finnas en överenskommelse om vad det innebär att spy av sig, men också på vad som kan sägas om någon ändå skulle börja visa beteendet överenskommelsen till trots.
Det viktigaste tror jag är att vi pratar om det. Om vad beteendet är, och hur vi upplever det.