I Crushing It! läser jag just nu om en kille som gick från arbetslös till nätverkarmonster på ungefär ett år. Det började med att han blev arbetslös efter en knäskada. Han gick från NFL-spelare till soffliggare på en sekund. Han försökte ta sig tillbaka till fotbollen, men det gick inte. Han blev deprimerad på sin systers soffa.
Crushing it! av Gary Vaynerchuk. Rekommenderas!
Han tröttnade på det och blev uttråkad. Samtidigt visste han inte vad han kunde göra, eftersom att allt han kunde var att spela fotboll. Och så märkte han att LinkedIn fanns. Genom plattformen fick han träffa en affärsman, som han senare insåg att han lärde sig ofantligt mycket utav. Mötet var trevligt, men resulterade inte i någon anställning eller någon monetär vinst för fotbollsspelaren. Däremot fik han ett tips på en annan person som han borde träffa. Det gjorde han.
Ganska snabbt hade han fulla dagar uppbokade av att träffa människor genom LinkedIn. För varje person som han träffade fick han en ny koppling på plattformen, och två nya personer som han borde träffa. Så fortgick det i nästan ett år, då han hade 35000 kopplingar på LinkedIn. Det kan verka harmlöst, eftersom att han inte kunde konvertera kopplingarna till något jobb, vilket bör poängteras. Men det var inte heller det han gick in för i de möten han fick. Han frågade aldrig om ett jobb. Faktum är att han aldrig frågade om någonting, han lyssnade efter behov. Han ställde frågan “Vad behöver du hjälp med?”
Den frågan är svår att ställa i början, eftersom att det finns ganska rigida gränser för vad en arbetslös, x-fotbollsplelare som bor på sin systers soffa kan göra för någon annan. Men ganska snabbt så kunde han hjälpa folk, eller hjälpa folk att hjälpa sig själva kan vara en mer korrekt term. Han satt helt plötsligt på ett nätverk av människor som kunde massvis med saker. Så frågade han en person vad hen behöver hjälp med, så blev det ganska lätt att säga vilken person hen borde prata med för att få den hjälpen.
Fotbollspelaren utvecklade sedan en affärsidé så att han kunde skaffa en inkomst baserat på att han hade det här nätverket genom att skapa event där människor kunde mötas. Det är mindre relevant i sammanhanget, jag vill fokusera på nätverket.
Faktum är att han aldrig frågade om någonting, han lyssnade efter behov. Han ställde frågan “Vad behöver du hjälp med?”
Idag är bland det bästa du kan göra att investera tid i andra människor. Att tillhöra, eller ännu bättre vara en vital del, i rätt nätverk är så att säga guld värt. Kan du förmedla kontakter eller värdefull information till många människor så har du reell makt.
Den makten tror jag är viktigare och viktigare idag. Vi går mot ett samhälle där pengar spelar mindre roll när vi har grunderna är täckta. Då handlar det istället om vem som kan göra kul saker med kul människor. Vem som drar ihop roligast fester, vem som är bäst på att engagera sina kompisar som är insnöade på torkade syrsor.
Tar vi i beaktning att en absurd mängd jobb kommer att kunna göras av robotar inom inte allt för många år så kommer de här färdigheterna att bli ännu viktigare.
Ändå är det här ingenting som vi lär oss i skolan. Vi fokuserar fortfarande på att lära oss samma sorts information som vi jobbat med hela 1900-talet. Min lillebror behöver inte veta vart Borås ligger, det vet hans klocka. Den kan dessutom med säkerhet säga hur lång tid det skulle ta både att köra, cykla och gå dit.
“Tid investerad i andra människor är aldrig dåligt investerad tid.”
Han behöver istället kunna hantera människorna på tåget på väg dit. Interagera med konduktören. Känna empati med och hjälpa den där tanten upp. För att inte tala om att hitta nya kompisar i Borås när han kommer fram, eftersom att han inte varit där innan.
Vi behöver omdefiniera ”nödvändig kunskap” och inventera våra färdigheter. Vad behöver du kunna nu och om 10 år?