Hon berättar att när de kommer hem till hennes hus så lägger de sin telefon på laddning i köket, och sedan sätter de sig och läser. Oavsett vem det är som kommer hem så gör alla det. Oftast kom de hem tillsammans, vilket gjorde det till en väldigt mysig stund. Just nu så berättade hon om Alice i underlandet som hon precis blivit färdig med. Om hur fantastisk berättelsen var och hur mycket hon lärt sig om sin egen fantasi bara av att läsa. Jag frågade om det inte kändes konstigt att läsa så mycket mer än alla klasskompisar. Hon skrattade till lite, du vet som människor som vet bättre kan göra för att säga att frågan är fel ställd, och svarade att det är helt onödigt att bry sig om det. I familjen läser de böcker och så är det med det.
När jag fick chans att prata med hennes föräldrar så frågade jag hur i helvete de hann med att göra det här. De läste i ungefär en timme allihop, innan de åt middag. De garvade de också (det verkar som att jag var ganska dålig på att ställa frågor, eller så hade de fått lite för många intressenter för sitt familjeliv på kort tid) och svarade att tiden investerad i läsning kom tillbaka i många andra former. De tog också upp att om de inte gjort investeringen i tid nu, så skulle de och deras barn fått betala senare. Lite som svaret på “Vad gör vi om våra anställda som vi betalar kompetensutveckling för sedan går från företaget?” menade föräldrarna på att deras barn aldrig kommer att kunna lämna sig själva. De hade ett behov utav utveckling. Jag undrade försynt hur de kom fram till att de skulle läsa en timme tillsammans med barnen. Alltså, varför de valde just läsning. De svarade försynt att de ville att deras barn skulle få en nyanserad bild av världen. De hade inte speciellt mycket pengar och kunde därför inte åka ut och se världen, så världen fick komma till dem. De menade dessutom på att deras barn skulle ha enorma fördelar som de inte haft när det kom till skolgång och akademi. Allt annat än att läsa tillsammans verkade helt enkelt banalt.
Nu sitter jag mitt emot flickan, bara att hon inte är flicka längre. Hon är kvinna och har en man. De berättar båda två om sin läsning idag. Hon säger att hon enda sedan tiden då hon läste tillsammans med sina föräldrar så har hon haft mer eller mindre en regelbunden läsrutin. Den läsrutinen menar hon på har hjälpt henne genom livet, vilket gjort att hon inte vill rucka på den. Mannen berättar att läsrutinen nu ser ungefär likadan ut som när kvinnan varit liten, de lägger båda två ifrån sig sina telefoner när de kommer hem och sätter sig och läser. Hela han lyser upp och han berättar om alla de samtal de kunnat ha när de äter middag tillsammans efter läsningen. Lite som en egen bokklubb med den han älskar mest. De båda två verkar otroligt nöjda med att spendera den tid det tar att läsa, och pekar också de på hur mycket de får ut utav att läsa. Det blir mer intressant att vara de om de läser.