Hej Morfar.
Jag har gått igenom en massa grejer den senaste månaden. Helt rättvist sagt så har världen gått igenom en massa grejer de senaste månaderna.
Vi har en pandemi just nu, ett virus som lamslagit stora delar av världen. Många är otroligt rädda. Jag känner mig inte speciellt rädd för viruset i sig, men vår kollektiva reaktion gör mig skakig. På många ställen har man karantän, och människor får bara gå ut för att köpa mat. Här är det lugnare.
Jag har precis startat eget företag. Som jag tänker mig det så hade du nog varit glad för min skull över det, men tyckt att jag skulle göra något vettigt. Jag kan inte riktigt beskriva vad jag jobbar med, men jag har kul. Det känns som det viktigaste just nu.
Jag saknar dig fortfarande enormt. Det känns som att du hade behövts nu mer än någonsin. Men så kommer det nog alltid att kännas. Jag har fått hitta andra som skäller ut mig när jag gör saker på fel sätt, och andra som kramar mig när jag behöver hållas om. Men jag hade verkligen behövt hållas om av dig nu.
Både igår och idag har det känts som att någonting vill ut ur mig, och det känns som att du hade kunnat hjälpa till med att fånga upp vad det är.
Liverpool höll på att vinna Premier League i år, men vi vet inte riktigt hur det kommer att bli med slutet av säsongen. De har spelat helt fantastiskt de senaste åren. Jag smyghåller på dem för dig.
Jag har hittat ett par hörlurar som jag vill ha. Mammas och Christians valp åt upp mina. Du hade tyckt att de nya var alldeles för dyra, men jag tror att du hade förstått att de funkar för mig ändå.
Jag vet inte om du hann åka till Indien, eller om du ville det. Men jag hade velat ta med dig dit. Det känns på något sätt som ett andra hem nu. Resan dit i December gjorde mig bra, även om det satte igång en massa processer som känns jobbiga nu.
Jag saknar dig morfar.