Till lillebror.
Hej Lillebror. Jag vet inte riktigt om du kommer läsa det här, jag har inte bestämt mig än. Men det känns viktigt att skriva de här sakerna till dig, framförallt med tanke på var du är i livet just nu, och vart du är på väg.
För ett halvår sedan fick du din diagnos, att du ligger på Autismspektrat. Hade du fått diagnosen bara några år tidigare så hade den varit Aspbergers, vilket innebär att det är en så att säga grov Autism. Den diagnosen innebär att ditt liv kan komma att se ganska annorlunda ut från hur mitt, mammas eller många andras liv sett ut. Det är helt okej och helt rimligt. Diagnosen innebär också att du kommer att ha svårare för vissa saker, och lättare för andra. Du har redan nu ganska bra koll på vad som funkar och vad som funkar sämre. Det är en enorm fördel för dig. Det gör att du kan anpassa dig till de omständigheter du finns i.
Människor är ganska svåra att ha att göra med. Det kommer de alltid att vara. Det tycker både jag och din mamma också. Vad som är viktigt att komma ihåg är att det inte är deras fel. Du kommer få det mycket lättare om du tar på dig det ansvaret, och gör det till din uppgift att få relationer att funka. Så långt det går, såklart. Gör du det till ditt ansvar så har du också möjlighet att påverka situationen. Det kräver en massa energi, men är värt det.
Gör saker du tycker är kul, och gör dem helhjärtat. Det finns ingenting viktigare än att göra grejer du tycker är roliga. Det kommer att gå mycket bättre för dig, det kommer vara lättare och framförallt så kommer du att må bättre utav det. Ibland kommer du att behöva göra saker du inte tycker är lika roliga, men se till att de görs för någonting större som du tycker är roligt. Då går det att göra nästan vad som helst.
Ta tillvara på dina styrkor. Du är svinduktig på ett par grejer, och inte lika bra på andra. Se till att använda det du är bra på till din fördel. Många kommer att fokusera vad du inte är lika bra på och försöka få dig att bli bättre på det. Hela vårt skolsystem är byggt på det sättet, men inte livet. När du kommer ur skolan så kommer allt fokus ligga på vad du är bra på. Och bara det.
Sist men inte minst: ta hand om dig. Du har arbetsnarkomantendenser i familjen, precis som jag. Du har också hälften mammas gener, vilket innebär att din kropp behöver otroligt mycket kärlek. Bli medveten om hur du mår och hur din kropp mår tidigt. Lär dig lyssna på din magkänsla och kroppens signaler. Vila. Träna. Rör på dig. Ät bra. Det blir så mycket bättre då.
Jag älskar dig lillebror. Du kommer alltid att kunna ringa mig när du vill.