Som svar brast hon ut någonting som förvånade mig till ordlöshet. ”Jag tänker väl ändå inte läsa när vi går på bio! Läsa gör man i skolan. Nu är det lov. Läsa gör man som läxa. Nu ska vi ha kul. Jag tänker inte läsa.” Vi åkte inte på bio den kvällen.
Min familj är, som många moderna familjer, en aning avvikande från kärnfamiljen. Min mamma bor i Malmö och Motala med sin fästman. Hon har min (halv)lillebror varannan vecka och han har sina barn, 8 och 13, Torsdag till Tisdag varannan vecka. I Stockholm har jag min pappa, som har sin fru och de har två döttrar tillsammans, 5 och 8.
När jag är i Stockholm så har jag tidigare sovit hos min pappa, vilket emellanåt har skapat väldigt intressanta konversationer. En återkommande är att pappas fru kommenterar hur väl jag för mig och hur myckt hon önskar att hennes döttrar ska bli som mig. Eftersom att jag tar komplimanger otroligt dåligt så var min reaktion att titta ned och tacka generat. Nu tittar jag ned och tackar, snarare för att bita mig i tungan än av genans.
Ingen blir som de blir utav slump. Otroligt mycket av våra personer går att påverka.
Tidigare har jag itne riktigt förstått vad det är hon faktiskt menar när hon sagt så. Jag har inte reflekterat något vidare över hur jag beter mig. Det är helt normalt för mig att fråga om jag kan hjälpa till med någonting både innan och efter maten, oavsett vilket hus jag är i. Jag uppfostrades så. Det är helt normalt för mig att fråga hur människor mår när jag får chansen. Jag uppfostrades så. Och så vidare.
Mina, min pappas och hans frus syn på föräldrarskap går alltså minst sagt isär. Det är inget som jag tagit upp nämnvärt med dem — det har inte känts som min roll att göra. Däremot så har det skapat ett ganska bra exempel för mnig när det kommer till hur jag inte vill göra, och vilka beteenden jag vill fostra i eventuella kids.
Som exemplet i inlednignen av texten. Min äldre lillasyster tycker ganska uppenbart att det är en pina att läsa. Hon tycker inte att det är någonting som ska göras i annat än skolregi. Det säger ganska mycket för mig, bland annat om förebildligheten hos de vuxna runt henne.
Jag har aldrig sett min pappa med en bok. Jag har aldrig sett hans fru med en bok. Jag har nog inte ens sett dem med en tidning. Aldrig.
Jag är förvisso inte hos dem så ofta, men jag har heller aldrig sett en bok i deras hem, vilket talar för att det är ganska lite läsning som görs där. Och om någon läser så ser det inte ut som att de läser.
Förebildligheten är oerhört jävla viktig för oss när det kommer till att utveckla beteenden. Det vet alla, om inte annat så genom ordspråket ”Barn gör som du gör, inte som du säger.”. Vill du att dina barn ska läsa? Läs med dem. Vill du att dina barn ska fråga om din dag? Fråga dem. Vill du att dina barn ska hjälpa till hemma? Visa hur de ska göra, och gör likadant för varandra.
Var en förebild.