Ett delat ansvar.
För alla de av oss som inte lever under något förtryck finns det ett ansvar att ta. Det är ett ansvar som vi delar med varandra, även med de som lever med eller har upplevt ett förtryck. Ansvaret att våga lyssna på berättelser om förtryckets former.
För alla de av oss som lever med eller har upplevt ett förtryck finns det en lika stor del ansvar att ta. Det är ett ansvar som delas med alla andra människor, även med de av oss som inte upplevt ett förtryck. Ansvaret ligger i att orka berätta om förtrycket.
Båda de här ansvaren kan vara väldigt tuffa att bära. Det tar energi att vara nyfiken och att alltid utforska det du inte vet. Det tar energi att uppleva sig mindre värd än andra människor, och berätta om det. Den energin är alltid väl investerad.
Om en av de två delarna inte tar ansvaret så kommer förtrycket att fortsätta. Slutar vi lyssna på de som upplever ett förtryck så kommer vi inte att se förtrycket längre. Slutar vi prata om förtrycket så kommer vi sluta att förstå att det finns ett förtryck. Alla förlorar om vi inte tar ansvaret.
Med det sagt så kan vi omöjligt lyssna på varje historia och varje berättelse. Med det sagt så kan vi inte berätta om varje gång förtryck tagit sig uttryck mot oss. Men ibland kan vi. Ibland kan vi lägga den extra energin som det tar. Ibland kan vi påminna oss själva om att förtryck finns i alla möjliga former. Ibland påminnas om att världen inte alltid är helt underbar för alla.
Tar vi ansvaret så kan världen vara underbar för fler oftare.