Inte i en enda kinesisk dialekt så böjer man verben. Verb skrivs alltså alltid i sin grundform, vilket gör att kontext, sammansättningar av ord och andra ordklasser behövs för att förstå bland annat tempus.
Bara att verben inte böjs kan kännas som en ganska grundlig grej att peka på, men effekterna av hur man använder språket har dokumenterats som signifikanta. Till exempel så sparar kineser väldigt mycket mindre — de ser inte framtidsplanering på samma sätt som många andra.
Det du kan välja att göra väljs till stor del av ditt språk, och de resurser du upplever att du har där. Kan du inte säga att du ska åka utomlands nästa vår så blir det svårare att konkretisera det. Du får det svårare att konceptualisera vad det innebär att vara någon annanstans sedan.
Fundera på vilka begränsningar ditt språk har, och om det är begränsningar för dig.