För att vi ska kunna skapa saker, eller designa någonting, så behöver vi ha lärt oss en massa saker. Oberoende av vad lärandet utgår ifrån och oberoende av vad som ska designas så behöver lärande ha hänt innan designen händer.
Problemen som finns i de påståendena är dels att vi inte alltid ser lärande innan designen händer, att vi många gånger värderar vilket lärande som styr vilka designer, och att vi inte lär oss på samma sätt alltid.
En relativt vanlig modell för lärande är Blooms taxonomi, en hierarki av lärande. Taxonomin menade först på att lärande sker i sex steg, och att en som vill ta sig till det sista steget måste gå igenom de fem första. I taxonomin betyder det bland annat att en måste memorera bitar av information (steg 1) för att kunna skapa någonting av dem (steg 6). Nu vet vi att det kan gå åt andra hållet, det vill säga att någon skapar någonting och därav kommer ihåg bitarna av information.
När vi designar någonting, en process eller en bit teknologi, så har vi en intention med hur det ska fungera. Vilken funktion det vi designar ska fylla. För att det ska vara möjligt så behövs en viss grad av förförståelse av området som designen sker inom — vi måste förstå funktionen. Det förutsätter att vi lärt oss saker, men inte nödvändigtvis om området. Jag kan till exempel designa en workshop som har för avsikt att skapa miljömedvetenhet, utan att veta speciellt mycket om klimatfrågan. Däremot behöver jag ha lärt mig att designa workshops som i sin tur skapar lärandemöjligheter.
Det bidrar också till att vi inte alltid ser när lärande händer — ibland tittar vi på fel saker. Skulle någon utifrån avgöra min kapacitet att hålla samma workshop så skulle de kunna titta på det jag lärt mig, formellt och informellt, och säga att jag inte kan tillräckligt om klimatfrågan. De tittar alltså inte på det jag lärt mig om processdesign, utan på sakfrågan. När vi tittar på lärandet utifrån ett designperspektiv så behöver vi alltså titta på mer än sakkunskaperna, vi behöver titta på färdigheter och metakunskaper också.
Det kan rentav vara så att jag som inte har någon insyn i klimatfrågan designar en klimatworkshop just för att jag inte vet så mycket om området. Möjligheten finns att mitt fokus hamnar på hur jag och mina vänner ska kunna lära oss, vilket skapar nyfikenhet och möjligheter. Det skulle såklart också kunna bli ett platt fall där jag helt enkelt lägger fokus på helt fel saker inom frågan.
Vad som måste tydliggöras tror jag är synen på lärande. En människa kan lära sig otroliga mängder information och färdigheter. Vi kan lära oss en massa saker som i kombination gör oss perfekta för vissa roller. Så att utesluta någon ur en designprocess för att de till synes inte lärt sig rätt grejer kan vara otroligt förödande.