Ankor och utbrändhet.
Precis som när ankan landar på vatten behöver vi slå ut våra vingar och bromsa in innan vi slår i marken.
Har du någonsin tittat på en fågel som landar på vatten? Eller snarare på en fågel som är på väg att landa på vatten? De tar in mot vattenytan i en vinkel, ligger kvar i den vinkeln tills precis innan de träffar ytan. Då vinklar de vingarna och slår framåt, så att de landar relativt mjukt mot ytan, och därav inte skvalpar så mycket.
När vi människor kör på så hårt vi kan, så är vi precis som ankor på väg in för landning mot en vattenyta. Vi har lite för hög fart, och helt fel vinkel för att få en mjuk landning.
Många av oss behöver lära sig att bromsa långt tidigare än att vi faktiskt ska slå i vattenytan. Det hade varit klart bäst. Men ska vi krascha, så tror jag helt och hållet på att vi ska lära oss av ankor.
Så nästa gång du ser att du håller på att krascha, testa att bromsa in, och få en mjuk landning. Vinkla dina vingar och flaxa framåt, så att du inte skadas mer av vattnet än av ditt faktiska fall. Det kommer bli enklare att flyga från den där dammen då.